Sjukvårdskontakter

Efter mycket om och men drog jag i kontakterna med sjukvården men väldigt sent. Jag är nu remitterad till stressrehabstället och ska åtminstone få komma på en bedömning om jag ska få gå där eller inte. Läkaren på rehabstället ringde tyvärr hem till mig utan förvarning trots att jag hade försökt säga ifrån, och det lät ganska mycket som han ville avskräcka mig.  Den remitterande läkaren å sin sida kryssade i rutan om att de fick titta i mina journaler trots att jag inte hade lämnat samtycke till det. Det var också en del fel och missuppfattningar i remissen trots att det kunde vara värre. Allt är en enda röra av påfrestningar.

Jag har också på gyn. Min privata gynekolog tyckte i motsats till sjukhusets att 5 % nedgång av bentätheten var värt att ta hänsyn till och ville egentligen att jag skulle direkt över på Cerazette men just nu testar jag addback östrogen i form av Divigel och har fått ont av det. Käkar också kalcium och vitamin D.  Dessutom har jag åkt på tandvärk och har av de anledningarna behövt ta kodein igen efter två månaders uppehåll. Det är lite för ihållande för att bara vara den här trigeminusskiten så jag måste antagligen kontakta tandläkaren och kolla så att det inte hör ihop med nån skarv i lagningen som jag inte hade upplysts om men som jag hittat i min journal.

Min relation till terapitanten är ungefär lika dålig som vanligt och jag funderar på hur jag ska kunna bli av med henne utan att mista all chans till hjälp. Jag är också notoriskt dålig på att utföra min sjukgymnastik.

Vi har också fortsatt att städa köket vilket är ett evighetsjobb som har hållit på, jag vet inte hur många veckor, och det verkar aldrig som vi kommer vidare till badrummet.

Om några veckor fyller jag år och skulle vilja bjuda mina föräldrar på tårta men det verkar osäkert om vi kan få lägenheten sanerad tills dess.

Ja och så väntar jag på att få en tid hos läkare för att diskutera min sjukskrivning, och eftersom jag inte klarar att gå dit själv behöver jag den i god tid men de har inte gett mig någon än trots att jag ringt och påmint.

Det vill säga det är väl ungefär som vanligt.

Annonser

Promenad och klädvikning

Idag har jag promenerat till apoteket för att hämta ut en ny flaska Synarela. När jag kom hem satte jag på potatis och vi åt sill och potatis till middag. Sedan vilade jag några timmar innan jag vikte kläder.

Har dåligt samvete för att jag inte orkat dra i några av kontakterna med sjukvården.

Läget

Jag har hamnat i en period med dålig struktur och upplever inte riktigt att det är någon utveckling.

Förra veckan städade vi halva köket. Sen kom städningen av sig. Jag har fortfarande inte kontaktat läkaren med de uppgifter hon ville ha och jag vet inte om någon remiss skickats eller inte. De två senaste gångerna hos terapeuten har gått åt till att diskutera hur dåligt terapin fungerar. I morgon hade jag en tid hos sjukgymnasten men har avbokat/försökt omboka men hon har inte ringt tillbaka.. Har inte gjort någon av rörelserna och inte heller registrerat min aktivitetsnivå men promenerat mindre medan dygnsrytmen är helt omsvängd.

I fredags var jag nere och tittade på klimatstrejken och gick hem. Blev därför liggande nästan hela dagen. På lördagen åt vi färdiggrillad kyckling med ris.  På helgen tittade vi på ett par filmer. I söndags veckohandlade vi och jag torkade ut kylskåpet samtidigt som sambon gjorde kycklingcurry på resterna av kycklingen, samt duschade och tvättade håret. I går gjorde jag en soppa på frysta grönsaker och i dag en korvgryta. I dag har vi varit en sväng till en second-hand-butik och gått en kort promenad.

 

Lagat mobilen

I måndags var jag på terapi. I tisdags sorterade jag in en kartong som stått på golvet länge sedan vi flyttade ett skåp i det skåpet, och sambon flyttade sina verktyg till ett annat skåp. Vi försökte också planera veckan men kom ihop oss. Natten till onsdag (det är nu natten till torsdag) gick laddkabeln till mobilen sönder och en del fastnade i mobilen. För att komma åt att få loss det var jag tvungen att ta bort skalet och då lossnade också glaset. Sen blev det fläckar på skärmen. När sambon gjorde ett försök att trycka ihop det lite försiktigt slutade i stället skärmen att fungera.

Använde en del av eftermiddagen till att räkna ut hur jag skulle backupa några ljudfiler. Sen åkte vi till en butik där de visade upp batteriet och talade om att det hade svällt. Så antagligen var det inte bara klantighet att glaset lossnade. Möjligen hade vi kunnat rädda skärmen om vi åkt direkt. Bytte skärm och och batteri och fick betala ungefär vad jag skulle kunnat få en något senare modell för begagnat.

Väl hemma stekte jag pyttipanna med ägg, kom ihop mig med sambon om mina svårigheter att kontakta vården och vilade några timmar. Tänkte sedan betala en räkning och upptäckte att jag inte hittade min plånbok och letade en bra stund efter denna. Loggade sedan in på två ställen och kunde inte på en lång stund hitta något sätt att byta betalningsmetod så det fungerade med mitt nya kort, så sambon fick rycka in och hjälpa mig leta. Hittade även en annan räkning som jag inte hade informerats om att den existerade och skulle betalas och där gick det inte heller att byta betalningsmetod så jag fick skriva brev både till företaget och till de som hade hand om betalningen.

Nu är jag ganska less. Och vet inte om jag ska lägga mig direkt eller inte.

 

Dubbelpromenad och läsning

Jag har inte orkat skriva på några dagar och i stället för att titta på dokumentärer på nätet har jag läst en massa enkel underhållningslitteratur.  Det var såhär. I fredags var jag till sjukgymnasten redan på förmiddagen och skulle gå hem i långsam takt och tittade in på bokhandlar på vägen hem utan att hitta något speciellt. Men däremot hamnade jag på en loppis som hade fått in en massa billig fantasy. När jag skulle betala märkte jag dock att jag inte hade bytt ut mitt kort som hade gått ut vid månadsskiftet. Så jag gick hem efter det vilket gav mig dubbla promenader den dagen, och därefter började jag läsa.

På lördagen var jag ganska sliten och kom inte upp ur sängen förrän halv fyra. Men vi släpade iväg oss till Ica och köpte en del mat. Då funkade plötsligt inte det nya kortet som jag både hade tagit ut pengar och handlat på dagen innan.

På söndagen skulle vi också upp på förmiddagen för att träffa svärmor och en av sambons kusiner som var i sta’n. Det var meningen att det skulle bli en lunch men drog ut på tiden då kusinen berättade en massa sanna historier om livet som tog hela eftermiddagen. Därefter var vi trötta och orkade ingenting.

I går, måndag skulle jag på röntgenundersökning och göra en bentäthetsmätning. Eftersom jag gjort en förut så kände jag mig så säker på vad som skulle hända att jag dels gick dit själv, dels avstod från lugnande. Blev dock inte så lugn när det dök upp en manlig sköterska som talade väldigt fort och var svår att få att lyssna, och det var ingen annan i närheten så jag kände mig utlämnad.  Dock tog han ytterst lite i mig så det funkade ändå.

Idag tog vi ytterligare en sväng till svärmor för att bland annat hjälpa henne med ljudsignalen till TV:n och hon bjöd sedan på kaffe. Det blev dagens aktivitet. Jag lyckades inte sova mer än. 5 timmar i natt och sov därför en del på kvällen.

De här dagen har flutit ihop med en underliggande ångest för hur det ska gå med stressrehabiliteringen och mitt meddelande till läkaren som jag inte få iväg. Är också rädd för att inte få någon mer hjälp med mina sjukvårdskontakter. I går gjorde jag köttbullar i tomatsås och idag gjorde sambon varma mackor till färdig tomatsoppa. I söndags åt vi ingen middag eftersom vi åt lunch. I lördags blev det stekt rödspätta som sambon stekte och i fredags minns jag inte vad vi åt. I morgon blir det tandläkarbesök.

 

Igår firande idag bekymrad

Efter de goda nyheterna om att remiss ska skickas igår bestämde vi oss för att fira med pizza på en av de bättre pizzeriorna. Dessutom hade jag klarat mig utan kodein en hel vecka och Försäkringskassan hade godkänt mitt sjukintyg. Sambon tyckte också att jag skulle fira att själva läkarsamtalet gick bra. Innan dess tog jag också en promenad ner till biblioteket med biblioteksböcker som jag ändå inte läst eftersom det var kö på en och lånade andra som jag troligtvis inte kommer att orka läsa.

Idag har jag dock mest legat i sängen och funderat på hur jag ska hantera läkarens önskemål om alternativa ställen att remittera till om kliniken inte tar emot mig. Hon tyckte att jag som patient skulle förse henne med en lista, för att hon skulle slippa ha kontakt med mig sen och den uppgiften fyller mig av någon anledning med stress och ångest. Förmodligen för att den kräver koncentration, är på allvar och potentiellt kan ha en reell betydelse för mig och att jag inte är så glad att hon bara skickar vidare en massa privata uppgifter, blandat med vårdens allmänna missuppfattningar till ett nytt ställe utan att ens informera mig om hur det går och varför det i så fall avvisas. Jag har behov av kontroll och att känna mig delaktig i min egen vård. Samtidigt inser jag ju att som läget är idag så kanske jag borde nöja mig att vara tacksam att någon ens försöker se till att jag får någon.

Idag har jag tagit en promenad till apoteket och affären, köpt mjölk och bröd och tagit ut migränmedicin eftersom jag bara hade en tablett kvar. Sen lagade jag spagetti med bacon och ädelost, och slängde in en tvättmaskin. För övrigt har jag legat i stort sett hela dagen och i morgon ska jag upp tidigt för en förmiddagstid hos sjukgymnasten.

Får remiss till stressrehab

Talade precis med läkaren och de är beredda att skicka en remiss till stressrehabilitering. Däremot var hon osäker på just det ställe jag hade föreslagit och ville ha fler alternativ på ställen att skicka till om det var så att de inte tog emot. Jag hade inte dessa aktuella men lovade att skicka dem till henne. Bortsett från det lyckades jag tubba henne att förnya min migränmedicin. Jag har haft lite migrän igår och idag och den är nästan slut.

Igår gick sambon och jag en promenad till affären och köpte bröd m.m.  och därefter gjorde jag en Jambalaya. Jag betalade också räkningar. I förrgår duschade jag och tvättade håret. Nu har jag missat ett möte som jag trodde var i kväll men det var på dagen, och funderar på att ta mig iväg och lämna tillbaka lite låneböcker.

Orolig över terapin

Det jobbigaste med terapin just nu är att jag inte vet hur många gånger jag har kvar. Det jag är osäker på är om det gånger jag gick hos första terapeuten som jag bytte från räknas med.

Det näst jobbigaste är att vi inte kommer framåt ett enda dugg. Inget vi har varit inne på hittills har varit till en dugg nytta för att klara mina sjukvårdssituationer bättre. I stället har det mest inneburit en massa belastning, men samtidigt kan jag inte hitta så tydliga fel någonstans att jag kan skylla på det för att avbryta. Det är mest missuppfattningar och dålig kommunikation och möjligen också bristande kompetens hos terapeuten.

Det som gör mig ledsen är att jag kämpat så länge och utsatt mig för saker jag inte har velat för att få terapi, och så känns det inte som det leder någonvart.

Bortsett från terapi har jag lagat mat. Jag gjorde en gratäng på potatis och champinjoner. Bortsett från det har jag inte gjort någonting alls. Och jag börjar bli nervös inför läkarsamtal på onsdag.

Fjärde dygnet utan kodein

Sedan snart fyra dygn har jag inte tagit någon kodein som smärtlindring utan endast Alvedon. Det är första gången på 2 1/2 år som jag är helt utan någon form av opioder och det känns ovant för kroppen. En del smärta är mer påtaglig och jag är väldigt lös i magen.

Det var i augusti 2016 som jag åkte in till gynakuten för smärtor i sidan som hade stört sömnen i flera nätter så jag också åkt på migrän och kräkningar. I det den sommarstängda staden hade det inte gått att få tag på någon annan som kunde skriva ut en extra hormonspruta för att lindra min endometrios. Nu fick jag sprutan och blev dessutom satt på Tramadol, eftersom magen inte klarade NSAID och citodon i de doser jag då klarade utan att kräkas inte hjälpte. Sedan dess har jag stått på opioider i någon form, så småningom utskrivet av smärtläkare.

Om man ska lita på vad som allmänt sägs om dessa tabletter ska de helst inte tas så länge på grund av beroenderisken, men för mig har de fungerat mot smärtan, utan att jag känt att jag behövt mer för samma effekt, utan jag har tvärtom kunnat trappa ner i flera omgångar. Men att jag nu klarat mig helt utan i flera dagar känns som en stort steg som jag knappt vågar lita på.

För övrigt har jag gått korta promenader de tre senaste dagarna, och två gånger gått till affären och kompletteringshandlat. I fredags lagade jag köttfärssoppa, igår korv och spagetti och idag broccolisoppa. Sambon har mått rätt risigt men vi har sett film både fredag och lördag, och idag har jag kört två tvättmaskiner och hängt den första. Men bortsett från det har det varit mycket tid i sängen och helt förstörd dygnsrytm.

Stressa till svärmor

Igår hade jag en lugn dag. Gick upp sent. Tog en promenad till Apoteket och tillbaka. Lagade pasta med fiskbullar i spenatsås med bacon. Och satt sen uppe alldeles för länge och somnade efter 6.00. När jag idag vaknade vid 12-tiden var jag trött och det tog 45 minuter att komma upp. Jag satte en väldig fart och tyckte att sambon segade när han satt sig vid datorn i väntan att jag skulle bli klar. Det ledde till att vi tjafsade en del och eftersom han var andfådd och trött och gick han också upp i varv. Det visade sig också att jag hade glömt att bekräfta att jag hade kommit överens med henne att vi skulle vara där kl 14.00 och han frågade inte.

Vi kom dock iväg till svärmor, och hann handla både blommor och fikabröd, och när jag kom hem gjorde jag en köttfärssoppa.  Men min oförmåga att hantera tider, stress och att kommunicera på ett sätt som är tydligt och klart och inte stressar upp andra när jag själv är stressad är inte bra. I själva verket gjorde det nog mig nervös att ha en tid att passa även om det inte var ett läkarbesök eller något sånt. Det blev liknande tjafs i förrgår när vi handlade och jag hade dragit den förhastade slutsatsen att vi hade ett ärende till som inte var aktuellt och därför planerade efter det. Där var det sambon som inte heller var riktigt tydlig.

Sen är det inte bra att jag sitter uppe så länge på nätterna och ägnar mig åt att distrahera en mer eller mindre medveten oro.  Just nu oroar mig jag för ett knippe saken som har med sjukvården, terapin, stressen, journalerna och min eventuella rehabilitering att göra.